Då var första tävlingen avklarad. 

Peach var helt underbart mysig i stallet idag när jag pysslade om henne och borstade henne. Hon uppskattade verkligen att bli ompysslad, och tyckte det var jättemysigt att få knoppad man. Dock har ju täcket skavt av lite man, så vissa fula knoppar blev det allt, men forhoppningsvis börjar manen växa ut så fort hon slipper ha täcke ute. Dock verkar ju vårvärmen dröja lite till, så än så länge får hon ha täcke på sig.

Det blåste dock storm idag, så vi fick ta det ganska lugnt när vi körde, men allt gick bra! Vi lastade ut och gjorde ordning Peach direkt vi kom fram, och sedan red jag fram henne. Peach var väldigt spänd redan från början, och jag märkte tydligt att hon inte blivit tävlad på länge. När hon blir spänd skärmar hon liksom av och blir styv och svår att påverka. Stundtals har hon handbromsen i, men idag gick det bättre att få fram henne jämfört med tidigare. Jag gjorde mitt bästa för att rida igenom henne, och mot slutet började det släppa mer, även om hon var lite svår i galoppen att få tag på yttersidan. Jag försökte elda upp henne lite, men det saknades fortfarande någonting för att hon skulle bli like fin som hemma. 

När vi först kom in på banan kändes hon väldigt fin, även om hon fortfarande var spänd. I själva programmet skötte hon sig bra. Hon var fin, men då hon var spänd gick hon inte riktigt genom ryggen. Stundtals hamnade hon lite över tygeln och i galoppen fuskade hon lite. Men annars blev det inte direkt några missar. Hon gjorde fina volter i traven, och hon kom tillbaka fint efter mellangaloppen. Den ökade skritten var riktigt fin, och den fick vi en 8:a på. Men sedan blev inte mellantraven som vi hade tänkt oss eller övat på, då hon istället blev spänd och trippig. Skänkelvikningarna kunde vi ha gjort bättre, så de fick vi lite avdrag på. 

Ingen toppenritt med andra ord, då Persikan var spänd och lite svår. Men i det stora hela är jag ändå nöjd. Resultatet blev 63,57% och vi hamnade någonstans i mitten med det. Det var ju trots allt första tävlingen på riktigt länge, och man måste ju börja någonstans!
Peach var i alla fall nöjd och trött efteråt efter den mentala träningen att vara på tävlingsplats igen, men med lite mer rutin kommer det nog att bli bra. I fortsättningen ska jag ta lite längre framridningar och först och främst bara fokusera på att hon slappnar av och börjar andas rätt. För när hon blir spänd glömmer hon att andas lite, och då blir det så svårt att nå fram till henne. Så nu får det bli längre framridningar och mer träning!

En bild från idag: