Igår var det väldigt varmt och soligt, så jag tänkte passa på att försöka rida ut lite med Peach. Något som inte är det lättaste eftersom hon blir så väldigt spänd när vi inte har sällskap. Jag och Emelie rider ju alltid ut samtidigt med tjejerna, men nu är Smára fortfarande borta så då får vi klara oss själva. Saken är bara den att det är en superläskig bro över en bäck precis när man ska rida bort från stallet. Det går ganska bra när vi får draghjälp, eller om jag hoppar av och får med henne över. Annars så tvärstannar hon bara och sen backar och blir bara väldigt stressad. Men igår tänkte jag att det skulle få ta sin tid.
Som vanligt stannade hon och började backa på en gång. Men det lustiga är att hon vänder rumpan åt bron och sedan backar ditåt. Jag lyckades vända runt henne efter några steg och sedan stanna. Sedan stod vi bara en lång stund och tittade på bron. Varje gång jag kom emot med skänklarna så backade hon dock. Så jag försökte bara få henne att stå still och titta och berömma henne. Sedan drev jag fram henne med sätet ett steg, stannade, berömde massor, tittade, väntade. Och det gick jättebra. Så vi tog ett steg till och gjorde samma sak. Mycket långsamt lyckades vi närma oss bron, och Peach fick massor av beröm. Till slut ville hon nästan över, och med massor med tålamod och beröm kom vi till slut på! Peach fick ännu mer beröm och hon kändes väldigt stolt över sig själv efteråt. Kan inte vara annat än stolt över lilla bruden! Själva ridturen i sig var minst sagt spänd, men vi tog en ordentlig galopp och vi jobbade på riktigt bra. När vi kom tillbaka var vi riktigt svettiga och Peach fick en liten dusch innan hon gick ut och rullade sig i hagen.
