Igår var det hoppträning som stod på schemat. Vi var med och hopptränade förra veckan också, men ville hoppa den här veckan med, annars brukar vi ju bara vara med varannan gång.
Den här veckan har det blivit lite sådär med ridningen, har mest ridit ut och så har hon fått tagit det lite lugnt, så hon var något stel och stum igår. Hade ingen superkänsla och Peach var lite ovillig och lättretlig, så fick verkligen rida och kämpa genom passet. Jag fick säga åt henne några gånger, och då blev hon lite sur, men sedan släppte det till slut och då fick jag verkligen en härlig känsla. Det var först mot slutet som det släppte, men de sista sprången kändes riktigt bra och hon tog för sig ordentligt!

När hoppträningen var slut fick Peach stanna i Nysäter och komma in i sin egna, nya, box. Det blev bestämt för någon månad sedan att vi skulle byta stall, eftersom jag har velat stå i ett stall med ridhus väldigt länge nu. Både jag och Peach har trivts jättebra i Dammängen, men nu när jag tränar och rider såpass mycket är det väldigt tröttsamt att behöva koppla på transport och lasta och åka till ridhus, varje gång man ska rida ett ordentligt pass på vintern. Det tar alldeles för lång tid, ca 1,5 timme extra, och det blir väldigt tröttsamt i längden. Förra vintern hade jag ju Capati, men eftersom vi inte tränade eller tävlade så på det sättet så gjorde det inte så mycket med lite extra vilodagar eller om passen kom lite oregelbundet. Därför tog vi beslutet om att flytta till ett stall som har ridhus i anslutning, just för att våra träningsmöjligheter ska bli ultimata. Peach verkade inte bry sig direkt om att komma in i en ny box, utan verkade mer eller mindre oberörd.
I morse fick hon komma ut med sina hagkompisar på en gång, eftersom det inte fanns möjlighet för henne att gå ensam vid sidan om. Men det var inga problem, då hon står bredvid ena hagkompisen i boxen. De åt morgonhöet ute och det var inga problem, trots att de båda killarna som hon går med ville fram och hälsa, så var Peach bara intresserad av maten och gick undan när de kom fram. De hälsade på varandra lite grann, men det var ingen dramatik överhuvudtaget. När pojkarna sedan gick iväg längre in i hagen, följde Peach efter och alla fann sig till ro väldigt snabbt.

På eftermiddagen åkte jag upp och red henne i ridhuset. Hon var lite tung i handen och fortfarande lite stel - men mycket bättre. Men hon var väldigt lyhörd och otroligt känslig på mina hjälper och min vikt/position i sadeln, vilket gav en fantastisk känsla! I galoppen hade vi lite svårt då hennes högra bakben jobbade lite långsamt, hon har ju lite svårt med det i och med exteriören, men den förvända galoppen kändes ändå väldigt bra.

Peach är verkligen superlätt och anpassbar när det gäller hanteringen. Det är inte många hästar som är så lugna och oberörda av att byta stall. Detsamma gäller på träningsläger också, när vi var med i Markebäck förra året var hon hur underbar som helst att ha med. Har nog aldrig mött någon häst som är så okomplicerad! 
Älskar verkligen min underbara tjej ♥