Idag har jag ägt Peach i ett år och en dag! :D

Jag köpte henne 12 mars 2012, det var då köpekontraktet skrevs under och allt blev klart! Veckorna innan var ganska jobbiga, men också fulla av förväntning.
       Det började med att jag fick provrida Peach för att jag skulle veta vad jag letade efter när jag skulle leta efter min nya häst, då jag beslutat mig för att sälja Capati, då det inte fungerade. Vid flera tillfällen hade jag blivit tillfrågad om jag inte ville köpa Peach, då hon var ute till salu och vi hade stått i samma stall under några år. Men jag kände mig osäker, pga. flera olika anledningar. Jag hade en bild av att Peach var väldigt nervig och stressad, och dessutom så låg hon över min kunskapsförmåga, och även prisgräns. Men jag beslutade mig ändå för att provrida henne. Och när jag sedan satt upp och red på henne var det som om allting bara föll på plats. Det klickade verkligen första gången jag satt upp på henne då, och jag tänkte att "Såhär ska det kännas". Jag berättade sedan för mamma hur mycket jag verkligen fastnat för Peach, och hon ringde ägarna. Det var nog den första kritiska punkten. Då Peach låg över min prisklass skulle vi inte haft möjlighet att köpa henne, om de inte kunde gå ner i priset något. Tidigare när de frågat om jag var intresserad hade ägarna sagt att de kunde gå ner i pris, bara jag köpte henne och hon fick stanna i närheten. Men eftersom det här var ett litet tag senare, var det osäkert om erbjudandet fortfarande gällde, och det var då jag var väldigt orolig att det inte skulle bli av.
       Men till slut fick vi beskedet om att vi kunde köpa henne, för ett pris som låg närmare oss och jag bev så klart jätteglad! Dock kvarstod ett problem, och det var Capati, och där har vi den andra kritiska punkten. Capati var nämligen ute på prov vid det här tillfället, och det var för oss oklart om han skulle bli såld, eller om han skulle komma tillbaka. Men vi kunde ändå inte vänta på Peach och 23 februari 2012 lade vi handpenning på Peach och kom överens om att vi skulle köpa henne 12 mars, om vi inte ångrade oss. Men under de två veckorna var det väldigt oroligt, med tanke på Capati. Skulle han komma tillbaka så skulle vi stå med två hästar och då skulle vi behöva låna pengar för att få ihop till Peach. Men Anki, som vi stod hos i stallet, var snäll nog så vi kom överens om att om Capati skulle komma tillbaka så skulle vi inte behöva betala två boxplatser i alla fall.
       Men Capati blev såld, och pengarna vi fick för honom gick till Peach, tillsammans med alla pengar från mina sparkonton. Och det var då som jag först kunde slappna av, och det var så min och Peach resa började tillsammans!
                                                          Första uteritten efter köpet:

Tiden som följde har varit underbar! Jag och Peach har verkligen hittat varandra, och det har aldrig känts så rätt som det gör med Peach! Hon påminner mycket om min andra ponny Wilma, som var min ögonsten och bästa vän! Självklart har det inte alltid varit en dans på rosor, i början tvivlade jag ganska mycket på mig själv, då Peach var duktigare än mig och det tog en ganska lång tid innan vi hade ridit ihop oss. Men till slut kom jag i kapp, och nu utvecklats vi tillsammans och i samma takt, vilket är helt otroligt och underbart! 
       Jag har aldrig mött en häst som är så villig att arbeta som Peach, eller någon som har sådan tilltro till ryttaren. Peach litar på mig till 100% och jag till henne.

Peach och jag har utvecklats mycket tillsammans och har varit med om mycket på det här året. Det känns som om det inte finns någonting som vi inte kan göra, och som om det alltid kommer vara vi två.
            Peach är min bästa vän, min följeslagare, mitt hjärtas hjärta.